lördag 10 oktober 2009

Rättvis handelsforum i Malmö 2009

Sitter ensam i mitt kök, nyss hemkommen från Rättvis handelsforum i Malmö. Det var intressant, inte bara den lingvistiska gåtan hur man ska stava till evenemangets namn... nån stans ska det ju vara ett mellanslag, men var?

Jag är inte väldigt bekant med rättvis handelsrörelsen (stavat i analogi med forumets namn) men kanske just därför var det en mycket intressant samling aktörer, försäljare och föredragshållare. Vad sysslar man med egentligen? Från La Maison Afrique sade man med undertryck att det handlar om trade NOT aid, och pratade om kolonialism. Från Individuell Människohjälp, som kanske har de mest välsorterade rättvis handelsbutikerna i Lund ocH Malmö lyfte man i stället upp vikten av ett andligt perspektiv, och proklamrade stolt att man sysslade med traid AND aid.

Som nybliven nitisk klimataktivist satte jag också mässkaffet i halsen när tjejen från IM sade att klimatfrågan inte lyftes fram särskilt, utan måste ses som ett perspektiv bredvid andra som rättvisa mellan könen, social utveckling o.s.v. Hon ville inte alls att afrikanska bönder ska fortsätta arbeta med hacka och leva utan elekticitet, hur bra det än är för klimatet.

IM har naturligtvis både rätt och fel. Deras engagemang verkade ganska långt från krismedvetenheten hos t.ex. tcktcktck eller 350.org, men samtidigt kan man ju inte se miljö eller klimatfrågor som viktigare än allting annat.

Men jag tror inte heller att man kan se det som ett perspektiv bredvid de andra, utan som det grundläggande, vilket inte för den skull behöver vara mest akut eller viktigast. För att förstå klimatfrågans vikt  tror jag att en humanist gör bäst i att studera den franske historikern Fernand Braudel och Annalles-skolans teori om att det är geografin som avgör det riktigt viktiga i historien - som att medelhavsstäderna Barcelona och Marsielle kan ha mer gemensamt med varandra än med sina respektive huvudstäder, en attraktiv tanke när man bor utanför Stockholm. Klimatförändringar är historia som utspelar sig på den här grundläggande nivån, och de kommer förändra framtiden för århundraden, kanske årtusenden framåt. Om vi lyckas hejda dem innan jorden blir obeboelig dvs.   

Det som är komplicerat i teorin är ofta enkelt i praktiken. När det kommer till kritan, vilket det ofta gör i länder som Madagaskar och Nepal där IM och La Maison Afrique är aktiva, är det de fattiga som drabbas hårdast av klimatförändringar, och som har minst chans att skydda sig. De drabbas redan, och vilket perspektiv man än väljer blir den som vill arbeta mot fattigdom också klimataktivist.

Förutom intressanta föredrag fanns det mycket fint att köpa bland utställarna, om man hade haft pengar. Jag har upptäckt att vara fattig är det enklaste och mest effektiva sättet att vara klimatsmart. Jag konsumerar så lite, återanvänder, lånar böcker på bibliotek, promenerar, att mitt CO2 avtryck är mindre än någonsin. Inte heller nu köpte jag den indiska bomullströjan som i och för sig var snygg, men jag fick en fantastisk cardigan av min gode vän. Hur bra en ny tröja än är producerat är ju en gammal alltid ett bättre val.




Det kändes inte som att så många handlade, utan som att de flesta faktiskt sålde någonting. Det är också en intressant aspekt av rättvis handel - på ett sätt är det en kapitulation inför konsumtionssamhället, genom att den ohämmat uppmanar oss att köpa, ju mer desto bättre. Åandra sidan, det vi vill är att engagera oss. Att organisera, producera, hålla föredrag...

... eller skriva bloggar. Jag tror det här är ett genomgående drag i samhällskroppen. Inga butiker har väl expanderat mer ohämmat i de sensaste årens köpcenter än Claes Ohlsson, Kjell och Company, Rusta... gör det själv butiker som låter oss bli producenter i stället för konsumenter. Kjell och Company's slogan är genial och upplysande - Du har produkten, vi har tillbehören. Hos Kjell är man inte konsument, utan kontruktör. Byggare Bob, liksom...

Är det samma drift som ligger bakom bloggexplosionen? Det finns mer kvalitetsjournalistik än någonsin tillgänglig. Bara Pressbyrån i Malmö är fylld med tidsskrifter som inte gick att få tag på för fem år sen. Jag antar att nån köper dem, ögnar igenom dem, och sedan skriver betydligt sämre texter på sin egen blogg. Och blir lycklig. För hur bra den köpta texten än är, längtar vi så hårt efter att producera något, skriva vår egen tidning, att bli lyssnade till.

Surt sa räven om Rönnbären... Jag har inga pengar att köpa glossiga amerikanska tidskrifter för, men en dator jag köpte för julklappspengarna och bredbandet ingår i hyran, så mina åsikter om tidskriftskonsumtion ska nog tas med en matsked salt. Men det är som sagt klimatsmart att vara pank.

(Bilden är tagen från Nätverket Rättvis Handel's hemsida)
 
Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution 3.0 Unported License.