Den publicerades 1993, tror jag, vid den tid när Sverige gick med i den Europeiska unionen. Jag minns inte mycket alls av debatten mer än att alla runt mig var glödande motståndare, och att det var en sällsynt bitter politisk fråga. Men jag tror att EU ända sedan dess i Sverige, och säkert även utomlands, har handlat mycket om en stabil valuta, raka bananer, dokument, fördrag och liknande som egentligen är ganska oviktigt. Alldeles för få skribenter och politiker disktuterar frågan som en identitetsfråga. Är svenskar européer eller något annat? Om vi är det, vad är då grekerna eller portugiserna. Om vi alla är européer, vad innebär då det? En djup identitet som löper under de uppenbara skillnaderna på ytan, eller en mycket liten minsta gemensamma nämnare.
Alla som tycker det här är intressant borde läsa Slas' bok, för på idéplanet handlar boken om Sverige, Centraleuropa, Östeuropa och erfarenheterna av fascism och kommunism som binder ihop oss. De som kan hålla med författaren utan invändnignar är nog bara män i hans ålder. Slas' Europa har ett sant ansikte och det är det ruinerna i Dresden och Warszawa 1945. Ett av flera perspektiv som bör höras och diskuteras.
Någonstans i den här erfarenheten hittar man kanske en europeisk identitet. Jag minns när jag träffade Indier som inte tyckte att andra världskriget var en större tragedi än napoleonkrigen. Utan att riktigt kunna förklara varför det känns så fick jag en intensiv känsĺa av att vi inte tillhörde samma idévärld.
Handlingen utspelar sig i Stockholm där den åldrande svenske författaren och söderkisen Leo bor och Budapest dit han reser för att träffa den betydligt yngre ungerska Maria, en läsare som han brevväxlat med.
Slas undviker skickligt den ganska sliskiga kärlekshistoria det här skulle kunna bli, och förhållandet mellan Leo och Maria utvecklas i stället till en vördnadsfull vänskap.
Leo har en vän, den finslandssvenske sociologiprofessorn Bengt som brevväxlar, och troligtvis mer än så med Marias vän Paula. Bengt är sorglöst befriad från Leos funderingar och tvivel. Det är någonting oanständigt i Bengt, kanske en påminnelse om att Europa med eller utan Lissabonfördrag är en historia i oanständighet.
Bok två som inte ännu är genomläst är Savianos kioskvältare Gomorra om Camorran, eller Systemet som det kallas på hemmaplan i Neapel. Det är en hänsynslöst mörk bok om ett samhälle där människoliv har ett väl utmätt värde i pengar. Saviano visar genom lättläst, väldokumeterad och personligt närvarande journalistik hur det finns en enda kraft som ligger bakom den organiserade brottsligheten. Profithunger. Profiterna är enorma och rättsväsendet futilt i jämförelse.
Medan jag skriver det här faller bomberna antagligen över hyreshusen i Gaza. Säkert faller en och annan raket i södra och kanske även i norra Israel och säkert ligger det någon milisman under ett sönderbombat hus. Bredvid döda eller levande döda barn, kvinnor, filosofer, lärare och butikschefer.
Det är något oanständigt även i den här konflikten som inte kan förklaras med profithunger utan närs av irrationella känslor som hat och rädsla. Hur kan man utifrån förstå vad Israel vill åstadkomma? Jag klarar det inte.
