Nej , nej, nej...

På eftermiddagen fredagen den trettonde börjar de första resultaten från folkomröstningen på Irland dyka upp på internet. Allt tyder på att EU´s konstitution röstas ned en gång till, om det nu beror på datumet, att Europas befolkning är dummare än sina ledare eller att de har läst fördragstexten och inte tycker om den.

Vad som ska hända vet ingen... Ska förslaget omförhandlas en gång till? Det kommer i varje fall knappast att kunna genomföras enligt tidsplanen, d.v.s träda i kraft 2009.

Det är som, nästan alltid när det handlar om EU krångligt, långsamt och svårt att förstå sig på. Detta är nog något som i grunden måste ändras om EU ska kunna bli en förening av folk och inte av mer eller mindre korrupta politiker. Jag tror inte att EU-politiken är svårare än nationell politik. Men det är något med den som avskräcker människor, som ger dem en känsla av att inte förstå. Den cyniska sidan i mig säger att det inte är helt oavsiktligt. Jag tror att politiker känner sig effektivare när besluten inte behöver förankras i folket, och gärna vill hålla folket på armlängds avstånd, ett avstånd som uppehålls av den här känslan av att allt är så komplicerat.

"Det talas inte så mycket om att EU trots allt, även om det ibland tar lång tid till beslut, har förmått att ta stora beslut om miljö och klimatpolitik med de nuvarande fördragens regler." skriver GP och hävdar att Nej-sidan byggt sin kampanj på att försvara "Nationella värden".

Det finns mycket att säga om det, men låt ossl minnas att valet om man ska lägga beslut i de nationella riksdagarna eller hos EU-kommissionen inte bara handlar om nationell identitet, utan också om medborgarnas inflytande, som onekligen är större på de nationella parlamenten. EU har ju stadfäst att beslut ska tas på så låg nivå som möjligt...

Dessutom handlar det om parlamentarism. De som läst det första EU-fördraget, det såldes som bekant i pocketversion även i Sverige innan Frankrike och nederländerna röstade nej vet att makten inte flyttas från nationella parlament till Europaparlamentet, utan i första hand till Ministerrådet. Mer makt till Reinfeldt alltså, som slipper debattera besluten med vänster- och miljöpartister i riksdagen. Och i Europa är inte parlamentarism självklart - Frankrike är ett exempel på en stat med en stark, direktvald president. Kanske måste vi först diskutera vilka principer som ska styra Unionens regering, innan vi kan diskutera ett konkret förslag? Man skulle t.ex. kunna övertyga mig om att en europeisk federation styrd av Eu-parlamentet är en historisk nödvändighet. Men jag skulle aldrig rösta för att styra ett geografiskt område me dne stark president.

Ironiskt nog belyser detta ihållande dödäge som uppstårt när folket tillfrågas men inte svarar som de borde, att Europa verkligen behöver nån slags gemensamma regler. Fördragstexten skulle ju gälla medborgare även i Spanien, Bulgarien och Sverige... det är ganska orättvist att endast Irländarna får bestämma åt oss.

Kanske kunde en pan-europeisk omröstning vara en lösning? Det skulle säkert bli ja, men det är svårt att inte se ett sånt beslut som legitimt. Om regeringen Reinfeldt, som i den senaste opinionsundersökningen fick 40 %, ska bestämma åt oss har jag svårt att repektera beslutet.

Det finns två vägar ut ur EU´s problem som jag ser det. En är att bestämma med mininmalt folkligt inflytande, undvika folkomröstningar eller debatter om annat än småsaker. På så sätt kan man bygga upp spänningar i Europa, förstöra demokratin där den är levande och förutsättningarna för den där den bara gror. Men man kananta lagar på ett effektivt sätt.

Den andra vägen är mycket, mycket jobbigare, men mer intressant. Den skulle bygga upp en deltagardemokrati i hela Europa, med samma, eller i varje fall liknande förutsättningar i Sverige, Estland, Irland och Bulgarien. Den skulle var tvungen att acceptera att inte bara detaljer, utan hela projektets riktning utsätts för en förutsättningslös debatt. Det är så man vinner förtroende.