Det bästa med välutvecklade demokratier är biblioteken. Oändliga mänger av gratis information är en lyx, men också en garant för balans mellan politisk styrning av samhället och politikers styrning av folket.
I Bulgarien är folkbiblioteken inte lika tillgängliga som jag minns dem hemifrån, men det finns alternativ, som t.ex. företagsbiblioteket där jag jobbar, som gömmer några guldklimtar om journalismn och media. Där fick jag tag i Marshall McLuhan´s böcker Understanding Media och The Global Village . Hur många gånger har du hört sägas att världen förvandlats till en global by? det är McLuhans ord.
McLuhan insåg tidigare än de flesta att TV, och ännu mer internet, förändrar våra samhällen genom att förändra hur vi tänker och upptattar världen. Som alla visionärer har han oftare fel än rätt, men man kan ju leka lite med hans tankar. Under en tågresa till Pleven slog det mig hur Mc Luhan´s samhällsteori skulle kunna förklara ett östeuropeiskt fenomen - hur alla servicearbetare i offentlig tjänst, postkassörskor, bibliotikarier och tågkonduktörer kan vara sura nästan jämt. Det är de, jag lovar...
Mc Luhans poäng är att det finns två sätt att uppfatta världen - visuellt eller taktilt. Till varje världsuppfattning hör vissa fenomen, t.ex:
Visuellt tänkande
- Romaner, industi, militära erövringar, järnvägar, nationalism, uniform, rationellt tänkande (Alltså - Europas utveckling efter digerdöden, eller allt det som det finns mer av i väst än i öst)
Taktilt tänkande
- Internet, TV, symboliskt tänkande, jetplan, bondesamhällen, jeans, förälskelse (Alltså, världen före digerdöden och efter 1989, eller allt sånt som Europa inte är världsbäst på.
Det visuella tänkande bryter enligt McLuhan igenom med de gamla grekerna, och blir dominant i samband med renässansen. Men när informationen börjar snurra alltför snabbt,när internet ersätter folkbiblioteken, går vi in i en fas där det taktila tänkandet tar över. Det är väl bara att se hur mycket kortare de romaner som skrivs nu är jämfört med de som skrevs för hundra år sedan för att inse att att nåt har hänt. Eller, jämför: The Cluetrain manifesto med Det Kommunistiska manifestet.
De stackars statsanställda i Östeuropa hamnar här i en mycket obekväm mellan position. de representerar drömmen om det visuella samhället, i ett samhälle som alltid har varit taktilt i en värld som blir alltmer taktil.
De socialistiska åren var ett våldsamt försök att tvinga taktila bondesamhällen (Tjeckien, Ungern och viossa regioner är en annan historia) att bli visuellt tänkande industrisamhällen. Statstjänare som lärare, konduktörer och postiljoner var pionjärer för industrialismen med den totalitära staten i ryggen.
Men när staten kollapsade var världen inte längre den samma. Länderna i väst kämpade för att förstå sig själv, och ställa om från en visuell kultur till en taktil. Och människorna på botten visste som vanligt att vinden hgade vänt, och struntade blankt i att låta sig uppfostras till goda skattebetalare. Varför skulle zigenare eller bulgarer, rumäner, ryssar som bor på landet lära stå sig kö, jobba och betala skatt, när de unga i väst dansar till tribalistiska rytmer, går i jeans med hål på och lär sig smida järn på folkhögskolor?
Att åka tåg till Pleven är att se världshistorien utspela sig framför sina ögon. En konduktör i uniform som försöker hålla ordning på zignare som tjuvåker. de har knappt kläder på kroppen, men alla har en mobiltelefon. De är en illustration till McLuhans idé om framtidens medborgare, som återtribaliserats genom dne moderna tekniken.
Naturligtvis slutar konduktörens bittra försök till disciplinering i ett ännu värre kaos... inte olikt hur ett klassrum fullt med taktilt tänkande femtonåringar reagerar på en visuellt tänkande lärares försök att disciplinera dem. Varje arbetsdag är ett förlorat krig för dessa människor, och de vet det. Är det konstigt om de blir bittra och sura?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Idéen om att media förändrar vårt tänkande är som du skriver kanske inte så kontroversiell idag (McLuhan var tidig). Med tanke på evolutionsteorin är det inte heller så svårt att förstå och förändringar lär ha skett förut, t.ex. med boktryckarkonstens uppkomst.
Jag ska säga att jag inte har läst McLuhan, men utifrån ditt inlägg tycker jag det intressanta med honom verkar vara hans idéer om hur det gemensamma tänkandet, samhället, förändras. Måste nog läsa in mig när jag får tid, tack för ett spännande inlägg!
McLuhans ide, som han nog drar lite or langt, ar att media inte bara paverkar, utan ar vart tankande. Precis som bilen ar en forlangning av foten, ar interenet en forlangning av manniskans centrala nervsystem skriver han nan stans.
Lite svarsmalt ibland... men lasvart, sarskilt om man ar intresserad av information :)
Ja, att media är vårt tänkande är svårsmält. En förlängning är mer greppbart, människan har ju använt verktyg mycket länge.
Jag tror att många av de sura kärringarna i postkommunistisk offentlig förvaltning knappt har läst en tidning i hela sitt liv, så förändringar i medialandskapet går dem nog obemärkt förbi :-)
Nej skämt å sido så ville jag mest tacka för ett bra inlägg. Sen tror jag att de här sura tanterna har för dåligt betalt för att orka försöka hantera den här konflikten mellan taktilt och visuellt, offentligt och privat, jobb och hem osv osv.
Det är sant Lars. Men har du tänkt på att anställda i statlig tjänst i regel är sura... man räknar liksom med en utskällning när man går dit.
Lika underbetalda grupper, som t.ex. tanter som städar trapphusen är inte alls så sura utan verkar ta livet med en klackspark... Hur klarar de det? Jag beundrar dem.
Ja det stämmer. Jag tror att surheten hos en tant ofta beror på en grusad förhoppning att t ex kunna bli eller göra något annat, ändra sitt liv etc. De som är statligt anställda känner sig kanske mer fångade än de som jobbar mer tillfälligt under lösare former. De ser sina 60åriga kollegor i rummen intill som tjänar lika dåligt och tänker att vad fan ska jag sitta här för och förlora hela livet.
Skicka en kommentar