Med en lättnadens suck läste jag die Zeit´s första sida idag. den tyska regeringen villkorar stöd till banker. Varför jag tycker det är en bra hoppas jag att jag har förklarat. Jag kan acceptera att vi måste rädda finanssystemet, men jag skulle gärna vilja att någon förklarade pedagogiskt och tydligt exakt hur människors liv skulle påverkas av en global kollaps.
Inte så att jag inte inser att det skulle bli problem. Men det ligger väl också ett problem i att rädda fallfärdiga banker... De pengar de lånat ut finns ju faktiskt inte, och kommer inte att finnas nästa år heller. Så nästa gång någon frågar efter dem får vi bankskris igen. Och skattebetalarna får betala "högst" 1 500 miljarder" kronor igen... Dessa 1 500 miljarder låter ganska mycket monopolpengar för mig, så jag tror inte att de kan avvärja en framtida kris. Kanske förvärrar de den.
Men ändå... om någon lyckas förklara för mig VARFÖR vi måste leka med monopolpengar för att återställa marknadens förtroende i monopolpengar så säger jag inte emot. Däremot är jag inte dummare än att jag förstår att det kommer kosta alla oss som inte jobbar på Wall Street mycket pengar, i en blandning av vänster och högerregeringars sämsta sidor - nedskärningar och instabila statsfinanser. Det är där Björn Afzelius kommer in i bilden...
Det första de tyska politikerna kommer att kräva av bankerna är att löner för ledningspersoner begränsas till blygsamma 500 Miljarder Euro per år. Det är förbannat mycket pengar, särskilt till någon som har gjort bort sig fundamentalt, men kom igen Merkel. Hur omoraliska höga löner än är, är det inte de, utan systemet i sig som är problemet. Men som Björn Afzelius påpekar i "farväl till släkt och vänner" - det är så mycket enklare att skälla på en politikers eller CEO´s personliga omoral, an att ställa dem till svars för vad de gör med våra pengar och liv.
Tyvärr hittade jag inte "Farväl till släkt och vänner" på Youtube, så det får bli en annan av Björns godingar på temat moral.
Inte så att jag inte inser att det skulle bli problem. Men det ligger väl också ett problem i att rädda fallfärdiga banker... De pengar de lånat ut finns ju faktiskt inte, och kommer inte att finnas nästa år heller. Så nästa gång någon frågar efter dem får vi bankskris igen. Och skattebetalarna får betala "högst" 1 500 miljarder" kronor igen... Dessa 1 500 miljarder låter ganska mycket monopolpengar för mig, så jag tror inte att de kan avvärja en framtida kris. Kanske förvärrar de den.
Men ändå... om någon lyckas förklara för mig VARFÖR vi måste leka med monopolpengar för att återställa marknadens förtroende i monopolpengar så säger jag inte emot. Däremot är jag inte dummare än att jag förstår att det kommer kosta alla oss som inte jobbar på Wall Street mycket pengar, i en blandning av vänster och högerregeringars sämsta sidor - nedskärningar och instabila statsfinanser. Det är där Björn Afzelius kommer in i bilden...
Det första de tyska politikerna kommer att kräva av bankerna är att löner för ledningspersoner begränsas till blygsamma 500 Miljarder Euro per år. Det är förbannat mycket pengar, särskilt till någon som har gjort bort sig fundamentalt, men kom igen Merkel. Hur omoraliska höga löner än är, är det inte de, utan systemet i sig som är problemet. Men som Björn Afzelius påpekar i "farväl till släkt och vänner" - det är så mycket enklare att skälla på en politikers eller CEO´s personliga omoral, an att ställa dem till svars för vad de gör med våra pengar och liv.
Tyvärr hittade jag inte "Farväl till släkt och vänner" på Youtube, så det får bli en annan av Björns godingar på temat moral.
björn afzelius medan bomberna faller
2 kommentarer:
oh vilken skön slidegitarr!
hehe. för att inte tala om Afzelius mustasch ;)
Skicka en kommentar