Efter att ha spenderat större delen av en arbetsdag i ett Sofia som börjar lukta höst med att försöka minimera intrycket av att människor bryr sig om mänskliga rättigheter i Kina - vi skriver just nu rapporter åt bolaget som hanterar Beijing 2008 kommiténs PR... tog jag en liten paus på det svenska internetet.
Jag hittade denna fantastiska artikel av Mustafa Can om kurdisk identitet i exil. Om hur den som besegrats och tvingats i exil oftast väljer att glorifiera sitt lidandes historia i stället för att förstå vad som egentligen har hänt.
Precis som Can skriver är det inget specifikt som gäller kurder... På Balkan är den här sortens tänkande oftast påfallande uppenbart. Den historia rumänska skolbarn får är ett mycket bra exempel. Men jag tror Cans artikel berörde mig just eftersom jag i exilen inser att det gäller även mig. Att jag idealiserar Sverige, gör verkligheten till en dröm och slutar att bry mig om hur den egentligen ser ut. Den svenska exilen är kanske relativt ofarlig, vi har inte så många minnen av oförrätter som ska hämnas som de flesta andra folk har. Men det är bara tur.
Den idealiserade historian lägger sig i vägen för förståelsen, eldar på och cementerar konflikter som skulle kunna dö med tiden.
Cans artikel pekar också framåt, på hur man låter dessa konflikter dör. Genom att gå till fakta, se vad som har hänt. Det viktiga är att förstå sig själv, inte att se vems fel något är.
----------------
Now playing: Slonovski Bal - Sano Duso
via FoxyTunes
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar