Det händer mycket idag. Demonstranter i Thailand ockuperar flygplatsen och EU lanserar ett EUR 200 miljarders krisprogram. Det finns så mycket att skriva om att tidningarna i väst inte hittar dagens stora nyhet i Bulgarien - att de EUR 220 miljoner EU-stöd till Bulgarien som frusits försvinner nu helt.
Jag hittade inget om den, varken på DN, SVD, vilket är förståeligt - Thailand är viktigare för Svenskar än Bulgarien, eller på euronews vilket är helt oförståeligt. Vill man inte prata om problemen? Vem ska då göra det?
I stället hittar jag en artikel av Ingrid Hedström på DN från igår som funderar över hur Bulgarerna kan vara sorgsnare än Rumäner : "Välfärdsklyftorna är lika stora i Rumänien som i
Bulgarien, och bulgarer har bättre mental hälsa än rumäner. Ändå är de
så olyckliga." Härifrån är det uppenbart att Rumänien rör sig framåt mycket snabbare än Bulgarien, och känslan av att vara avhängd ger nog upphov till en del sorg. T.ex. har ju inte EU dragit in stödpengarna till Rumänien lagom inför århundradets ekonomiska kris som börjar kännas även på Balkan.
Kommentarerna i Bulgarien är ganska bittra, och drar emot populism åt alla håll. Oppositionen skyller på regeringen. Bojko Borisov, oppositionens ledargestalt och borgmästare i Sofia hävdar att han skulle kunna göra så mycket för Sofiaborna med de här pengarna. Lätt sagt. Premiärminister Stanischev slokar med öronen och säger att EU ibland är orättvist mot Bulgarien.
Jag vet inte vad som är rättvist eller orättvist i det här fallet. Bulgarien är korrupt, men ingen ska få mig att inte bönderna i Sverige eller Italien också fuskar med EU-pengar ibland. Var drar man gränsen?
EU-kommisionen målade in sig i ett hörn där allt de kunde göra blev fel. Om man låtit Bulgarien få pengarna hade allt man tidigare sagt blivit tomma ord, och man hade stött det regerande socialistpartiet. I stället bestämde man sig för att vara hård, vilket blir till ett stöd för oppositionen.
Man har inte gjort hemläxan. I politik måste man gå från fasta principer till kompromiss. Inte tvärt om. Redan Machiavelli påpekade det i Fursten, en bok som i sin brist på moral har en viktig poäng - om man ska fatta obekväma beslut ska man ta dem rakt och ärligt. Det tycker jag inte att EU-kommissionen har gjort i det här fallet. Vad förväntade man sig skulle ha hänt sedan i somras egentligen?
Visste ni förresten att Nils Lundgren är en av de EU-parlamentariker som hårdast drivit på för att stoppa bidragen till Bulgarien?
Jag hittade inget om den, varken på DN, SVD, vilket är förståeligt - Thailand är viktigare för Svenskar än Bulgarien, eller på euronews vilket är helt oförståeligt. Vill man inte prata om problemen? Vem ska då göra det?
I stället hittar jag en artikel av Ingrid Hedström på DN från igår som funderar över hur Bulgarerna kan vara sorgsnare än Rumäner : "Välfärdsklyftorna är lika stora i Rumänien som i
Bulgarien, och bulgarer har bättre mental hälsa än rumäner. Ändå är de
så olyckliga." Härifrån är det uppenbart att Rumänien rör sig framåt mycket snabbare än Bulgarien, och känslan av att vara avhängd ger nog upphov till en del sorg. T.ex. har ju inte EU dragit in stödpengarna till Rumänien lagom inför århundradets ekonomiska kris som börjar kännas även på Balkan.
Kommentarerna i Bulgarien är ganska bittra, och drar emot populism åt alla håll. Oppositionen skyller på regeringen. Bojko Borisov, oppositionens ledargestalt och borgmästare i Sofia hävdar att han skulle kunna göra så mycket för Sofiaborna med de här pengarna. Lätt sagt. Premiärminister Stanischev slokar med öronen och säger att EU ibland är orättvist mot Bulgarien.
Jag vet inte vad som är rättvist eller orättvist i det här fallet. Bulgarien är korrupt, men ingen ska få mig att inte bönderna i Sverige eller Italien också fuskar med EU-pengar ibland. Var drar man gränsen?
EU-kommisionen målade in sig i ett hörn där allt de kunde göra blev fel. Om man låtit Bulgarien få pengarna hade allt man tidigare sagt blivit tomma ord, och man hade stött det regerande socialistpartiet. I stället bestämde man sig för att vara hård, vilket blir till ett stöd för oppositionen.
Man har inte gjort hemläxan. I politik måste man gå från fasta principer till kompromiss. Inte tvärt om. Redan Machiavelli påpekade det i Fursten, en bok som i sin brist på moral har en viktig poäng - om man ska fatta obekväma beslut ska man ta dem rakt och ärligt. Det tycker jag inte att EU-kommissionen har gjort i det här fallet. Vad förväntade man sig skulle ha hänt sedan i somras egentligen?
Visste ni förresten att Nils Lundgren är en av de EU-parlamentariker som hårdast drivit på för att stoppa bidragen till Bulgarien?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar