Panoptikon

Panoptikon, liberalen Jeremy Benthams tanke från 1785 om ett fängelsesystem där fången disciplinerar sig själv genom att veta att han någon KAN se honom när och var som helst, är en metafor som jagat mig mycket länge. Jag tror jag läste om den första gången på gymnasiet under en filosofilektion.

När jag för två somrar sedan plöjde den mycket, mycket välskrivna Övervakning och straff (orig. 1975) mötte jag igen panoptikon, och sedan dess har den funnits där. Senast förra veckan mötte jag den i den mycket sevärda bulgariska filmen Dzift . Ett annat land. Ett annat år. En annan kontext. Samma begrepp...

...

Jag gjorde några sökningar på nätet för att illustrera min tes: att panoptikon är en metafor i samtiden . Vi kommer inte att förstå den förrän den har mist sin betydelse, däri ligger litteraturens kraft och mystik.

Den första sökningen är en "quick´n´dirty" Google sökning. Jag sökte på Jeremy Bentham, Michael Foucault och Panopticon i de kombinationer ni ser ovan. Siffrorna är avrundade av mig och ska utläsas med tre nollor efter sig. Det finns alltså 724000 hemsidor som skriver om panopticon enligt Google.


Av grafen kan vi t.ex. utläsa att:

1. Det finns fler hemsidor om Michel Foucault än om Jeremy Bentham.
2. Många sidor om Michel Foucault och Jeremy Bentham handlar om andra saker än panopticon.
3. Det finns fler hemsidor om panopticon än om Bentham.

Min slutsats är att begreppet Panopticon lever sitt eget liv. Det har förmodligen aktualiserats av Foucault, men det finns förmodligen en del människor som skriver om begreppet utan att referera varken till Foucault eller till Bentham.

En googlesökning är ju knappast vetenskaplig. Dessutom visar den inte i vilken mån panopticon lever i populärkulturen. Det kan ju vara så att panopticon betyder köttfärslimpa på polynesiska knappast troligt), eller att universitetet i Lyon har haft en konferens runt begreppet och publicerat 500 dokument om Panopticon (inte helt otroligt). Jag tar därför Googlesökningen med en matsked salt, och för att få ett bättre begrepp om populärkulturen skte jag med samma begrepp på Youtube. Dessa siffror ska INTE läsas med tre nollor bakom.

Samma sak visar sig här som i Googlesökningen. Foucault är mycket mer populär än Jeremy Bentham på ett relativt ungdomligt forum som Youtube. Att det finns videor om Jeremy Bentham beror delvis på att en av karaktärerna i TV-serien Lost uppkallats efter filosofen. Jag valde att inkludera dessa i resultatet eftersom jag inte kvalitetsgranskat Googlesökningen på något sätt, det finns nog ett gäng Michael Foucault som inte är filosofer där också, och för att själva faktumet att namnet används i en nyproducerad TV-serie visar på en viss populärkulturell relevans för Jeremy Bentham.

Det intressanta i denna graf är att det på Youtube finns många fler videor taggade med panopticon än med Michel Foucault. Jag anser mig härmed ha empiriskt stöd för att betrakta panoptikon som en metafor i samtiden , och under helgen ska jag fundera lite på vad som ligger i den. Nästa del i följetongen kommer på måndag