Kunskap är makt

I det förra inlägget hävdade jag att Panoptikon är en metafor i vår samtid. Foucault tog fram Benthams idé om ett fängelse och visade hur den genomsyrade det klassiskt moderna samhället. Begreppet "klassiskt modernt samhälle" använder jag om den tid som känneteknades av en påtaglig mekanisering av samhället. Tiden mellan Spinning Jenny och Internet, eller kanske mellan Jeremy Bentham och Michel Foucault. En tid låter sig inte dateras mellan två datum, utan kännetecknas av idéer och tankemönster, som givetvis förändras olika snabbt i olika kulturer o.s.v.

Skolor, fabriker och andra strukturer byggdes enligt Foucault i det klassiskt moderna samhället med fängelset, närmare bestämt Panopticon som modell. En person, som inte var arbetare, inte elev, inte dömd till ett brott, såg alla andra och disciplinerade dem med sin blick. Vi härskar genom att se någon annan, givet att de inte kan titta tillbaks på oss.

Som fångvaktare i ett Panopticon vet vi något om den andre, den andre vet ingenting om oss. Kunskap är makt.

Om fångarna i Panopticonfängelset också kunde se sin fångvaktare skulle situationen se helt annorlunda ut. Då skulle fångarna, genom sin blotta mängd utöva press på fångvaktaren.

Jag tror att många som läser det här någon gång har undervisat, och det finns ett fenomen i klassrummet som illustrerar fenomenet. Så länge jag som lärare betraktar eleverna med ett "professionellt" avstånd är det jag som disciplinerar dem. Reaktionen på mitt ord är ett lydigt ja eller ett ryggmärgsnej - inte några nya idéer. Så fort jag går in i ett samtal kastas maktförhållandena om. Panopticon rivs ner . Elevernas idéer kan inte förkastas för att de kommer från fel håll. Jag tvingas motivera vad jag säger.

Ett virtuellt Panopticon är mycket svårt att upprätthålla i ett klassrum - elever är experter på att riva ner avståndet och ta ner läraren till den personlig nivå där deras inflytande ökar. Det är precis vad Polaren Per gör mot en annan av modernismens portalfigurer - socialassistenten, i Cornelis låt. Under den klassiska modernismen måste Panopticon ha varit en ouppnåelig dröm för administratörer.



Jimmy tipsade mig i en kommentar om ett annat begrepp - Panspectron , ett begrepp som Manuel DeLanda lanserade 1991 för att beskriva ett samhälle, vars resurser till övervakning är långt större än 1800talets England. Trots att det kittlande i tanken om Panopticon är att fången inte straffas, utan disciplinerar sig själv, så krävs det ett relativt stort och hårdhänt arbete för att få honom in i cellen så att säga.

Internet ger helt andra möjligheter. Ingen behöver fraktas någonstans, den som ser vad "fången" gör online observerar utan att bli sedd... Potentialen är oemotståndlig, vi kommer sannolikt att få FRA-lagar, inte för att se behövs, eller för att någon vill, utan bara för att vi kan registrera så mycket.

Internet gör jättemycket information tillgänglig från en enda fysisk punkt. Ett samhälle som det som den semantiska väven beskriver kräver att i sort sett all information finns där, en tanke som inte längre känns orimlig. Precis som i myten om Kung Kadmos som sådde bokstäver som blir soldater, en symbol McLuhan gör mycket av, är det samtidigt en förbannelse och en välsignelse.

Några som kanske var bland de första att inse Internets potentiella välsignelse var männen bakom The Cluetrain manifesto. De skissar upp en bild där gränser mellan produktion och konsumtion bryts ner, genom intranät och direkt kommunikation mellan företag och kunder. I informationssamhället är det som produceras idéer, idéer som kommer från samtalet.

Markets are conversations - det är slagordet bakom Cluetrain-tänkandet. Min chef trodde också på att internet skapade en ny värld, och startade företaget Commetric, där jag jobbar, för att profitera på att veta vad människor pratar om. Det är det vi gör, vi läser tidningar och bloggar för att kartlägga vem som säger vad... men är referensen till the Cluetrain manifesto riktig?

En konkurrent till oss har kanske hittat ett mer passande namn - Panopticon...

I nästa inlägg ska jag försöka skissa upp några olika sätt att handskas med information:

1. Informatören
2. Läraren
3. Bibliotekarien